Gällstad, den lilla textila bruksorten i hjärtat av Västergötland, är utgångspunkten i alla våra produkter. Här finns en erfarenhet som spänner flera decennier tillbaka. Då kretsade allt kring fabrikerna. Långsamt fick de ge vika för konkurrensen utifrån. Idag finns bara en bråkdel av produktionen kvar på hemmaplan.
Dagens hantverk utförs av enstaka personer. Kreativa individer som på olika sätt arbetar med textil, design och formgivning. Det som vi menar är nutidens hantverk inom textil. Helt enkelt – Made in Gällstad.
Vi gav oss ut för att träffa några av dem. Samtliga från Gällstad, och formade av kulturen som råder här.
PÄR JOHANSSON; OM KREATIVITETEN FRÅN GÄLLSTAD
I den gamla möbelfabriken från 1942 skapar Pär Johansson omsorgsfullt strategier och trycksaker för olika varumärken. Doften av kaffe. Det stilla ljuset. Trots lokalens lugn är kreativitet påtaglig.
Vi frågade Pär varför så många från Gällstad väljer kreativa yrken? Vi pratar en kort stund kring knalle-mentaliteten, en medfödd ådra som driver invånarna till att skapa något. Något eget, ofta inom textil och kreativitet. Pärs kommentar om sig själv, varför han arbetar med formgivning, är lika enkel som genial:
”JAG VAR FÖR DÅLIG PÅ FOTBOLL”
Vi tar några bilder i den gamla fabrikslokalen, och tackar sedan för oss. Innan vi går kommenterar Pär att all kreativitet kanske ändå har något med all ost att göra(?). Det gamla mejeriet i Gällstad (nu Lager 157) lades ned under 90-talet men innan dess arbetade många lokalinvånare där.
”All kalcium måste ju ha påverkat”, avslutar Pär och skrattar.
ANDERS JOHANSSON; OM KÄRLEKEN TILL DENIM
Lampan tänds tidigt och slocknar sent. Denim handlar om passion. Anders mäter noggrant av designproverna och kommenterar vad som måste justeras. Att välja textil som yrke är en blandning av utmaning, ångest, lycka och kärlek. Arbetarromantiken finns med sedan barnsben för oss här, enligt Anders. Den är påtaglig.
”HÄR LÄR MAN SIG ATT DET ÄR I DETALJERNA HANTVERKET SITTER”.
Vi fortsätter småprata om arbetarromantik, samtidigt som vi plockar fram kameran. Klockan är nu nio på kvällen och vi står utanför Henrik Gustavssons gamla trikåfabrik. Mitt i hästhagen. Anders blickar ut över länsväg 157 och lutar sig mot staketet. Kameran smattrar till.
“Undrar om det är någon el i staketet”, säger Anders och lägger armen på staketet.
Det var det.
