Pinoccio
Var förbi Borås konstumuseeum tillsammans med familjen och kollade in Jim Dine´s (han som gjort den stora Pinoccio statyn i Borås) utställning. Verkligen ett faschinerande konstnärsskap, som kretsar kring träpojken Pinoccio och hans väg till att bli en levande människa med ett samvete. Jag kan varmt rekommendera utställningen, för min del blir det snart ett återbesök. På museet träffade vi också min gamla arbetskamrat från tiden på JC, Paul Frankenius. Han har idag många strängar på sin lyra, bla mycket annat har han engagerat sig och gjort mycket för Borås utveckling som konststad. Vi tog en fika tillsammans och pratade om livet. Verkligen trevligt.
Coffee och tog en god men ganska kostsam fika. Slökollade lite i Plaza Magasin´s maj nummer som var lite småtrevligt med mycket text om mellanöstern. Dessutom en kortintervju med den duktige arkitekten 
… En man som med sin arkitektur återskapar hela stadsdelar med själen i behåll. Att utveckla något med själen i behåll och kanske tom förfinad är något som kräver en rejäl portion känslighet. Man varken kan eller bör försöka att bli något annat än den man är. 
Men det är inte lätt. Pratade lite med Lars-Gunnar Sohlin om det. Vi var snabbt överens om en sak. När utvecklingen är äkta och kommer inifrån då leder det till förändring i agerandet. En utvecklad känsla i mötet. Funderar kring, hur lyckas vi egen
tligen med det på Lager 157? Känner kunderna någon skillnad? På vägen hem var det rejäl motvind, skönt trött när jag var hemma.
