Jeanskultur var namnet på det jeansvarumärke som jag och Örjan Andersson startade en gång i tiden. Ett varumärke helt fokuserat på tighta passformar. Dessvärre så blev det inte så gammalt, det var i starten på Lager 157 tiden och just tid var det ont om. Så livslängden på det varumärket blev tämligen kort. Örjan hann i alla fall jaga rätt på någon form av ormpräglat skinn som blev till etiketter och några prover hann vi få hem innan projektet begravdes. När projektet strandade jobbade Örjan istället vidare med sitt Weekend projekt ihop med Adam (Friberg) och min och Marias gamle prao (på Companiet vår fd butik i U-hamn) Hampus Jonsson. Weekend blev Weekday och efter några tuffa månader för Weekday så såg CheapMonday dagens ljus. Ett varumärke helt fokuserat på tighta passformar… resten är som man säger historia. Så kan det gå. I bästa recycle anda så har nu har det gamla varumärket fått bistå med namnet till den nya jeansfolder vi håller på att ta fram, ”Jeanskultur ” där vi berättar lite om Lager 157´s syn på jeans etc. Fortsättning följer.

Dags att puffa lite för en gammal favorit site. Kanske inte så mycket jeans och barnkläder, men väl något för huvudet. Nej, inte mössa… insidan av din översta kroppsdel, TED.com . Skickar med ett klipp från Ted-India, och en kille som har rytmen i blodet. Efter 3 min hettar det till första gången, han verkar kunna spela på allt, tom publiken. Känns som han förberett avslutningen en stund också. Alltid kul att se någon som kan sin sak. Blunda och njut eller botanisera bland annat på siten. Lycka till.

Läste idag om världens troligtvis högst ansedda restaurang. Den spanska ”El Bulli” – Bulldoggen. Efter en många många år med väntetider på som räknas i solvarv så slår de efter säsongen 2010 igen portarna. För att stänga för alltid? Nej, för att i två år forska om mat och förbereda sig för nästa meny och nya gastronomiska grepp. När man varit med i branschen ett tag så ser man det allt tydligare. Det svåra är inte att öppna något, tex en krog som är bra ett kort tag. Det svåra är att ständigt återuppfinna sig själv och finna nya vinklar och kreativa grepp så man klarar av att bibehålla och tom utveckla en allt högre kvalité. I ”El Bulli´s” fall har de klarat av att göra det i många, många år. Riktigt så länge har inte vi hållit på. Icke destomindre har vi jobbat stenhårt inför säsongstarten, ”Vår 2010″ på att återuppfinna oss själv. Om vi lyckats? Det lämnar jag till andra att bedömma. Men en ny site har vi och butikerna fyllda med intresssanta grejor. Idag, torsdag 28/1, går starten. Det skall bli kul att höra vad kommentarerna är efter första helgen. Glad vår.

Det som började med lite jobb för någon månad sedan har blivit alltmer jobb. I sann ”open conduct anda” konstaterar jag att det kanske blivit lite väl mycket. Men ibland styr man inte själv över vart livet för en utan det handlar bara om att flyta med vågen, njuta av det som sker och glädjas över vart den för en… ( oj, vad flumpositivt det lät…). Mycket kul, mycket energi, och även en del saker som är intressanta på riktigt, är det iaf på gång. Och så skall jag försöka ta nya tag med bloggen… Hittade förresten lite Sågmyra kuriosa när jag hälsade på en leverantör häromsistens. Han hade hittat den i Dalstorp.

Det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden. Har jobbat lite mer. Att jobba påverkar skrivandet. Att forma ord kräver tid och eftertanke. Saknar pillandet med texterna lite. Det är verkligen ett hantverk jag vill lära mig någon gång. Appropå hantverk så skickar jag med en bild på en hantverkare i farten. Det är Walle som är stationerade bakom symaskinen, läggandes upp ett par jeans. Ett hantverk på gammaldags vis. Precis som det är att driva en butik. Det är ett hantverk, i varje stund, i varje del, i varje möte. Varje dag. Hantverk är ett inspirerande ord just nu.

En film om livet och om det stora äventyret. En film om prioriteringar och relationer. Rekomenderas. Våga var naiv.

Ibland undrar man var den kommer ifrån. Kreativiteten. Hos en del finns den kan tyckas ständigt närvarande. Hos andra mer sällan. Men är det inte så att kreativiteten alltid föregås av en ansträngning. En fas där inget händer. Det är tomt. Men så när man nästan ger upp, släpper taget, så finns den där. Kreativiteten. Spänning. Avslappning. Liv. Som hjärtats slag.

Fick nya Outside i brevlådan för ett par dagar sedan. Läste bla om Clay Marzo. Att han är en av världens mest talangfulla surfare är inte det enda som gör honom speciell. Han är dessutom diagnostiserad innehavare av ”Aspergers syndrom”, en form av autism. När man läser hans historia så slår det en hur mycket det egentligen krävs för att nå sina mål. Det är ingen promenad i parken. Inte för någon. Aldrig. Det krävs engagemang och energi. Det krävs vilja att jobba lite hårdare. Det krävs ödmjukhet att se sina kollegors kvalitéer. Det gäller oavsett vad det handlar om. Det kan vara surfing eller om att bygga en helt ny typ av energifylld butiksverksamhet. Eller det kan handla om att växa som människa. Oavsett vad, så krävs ett engagemang som går utanför ”standard”. Alla som försöker bryta igenom sina mentala barriärer är värda beundran. En av dem är Clay Marzo.

Var på en tur till Sågmyra i förra veckan. Vi skall ju uppgradera butiken däruppe. Det är inte utan att det gav en hel del energi. Givande diskussioner med Kimmy , aka ”mr 100″, och spännande snack med kunder på stan i Falun. Vi gör en massa bra saker däruppe men vi har också en stor outnyttjad potential. Det är verkligen en fantastisk byggnad och en helt unik miljö däruppe, med ett optimalt läge för alla Sälen turister kommandes från Stockholm att stanna till på. Lägger man sedan till all den sommarturism som Dalarna har så blir det riktigt spännande. Och då har vi inte ens nämnt det viktigaste. De lokala. All bra verksamhet drivs av en stark kraft inifrån. Därför är det i det lokala som det måste börja. Sågmyra, Gopa, Bjurs…  Lite som Leonard Cohen sjunger, fast ändå på något sätt lite annorlunda -”First I take Manhattan then I take Berlin..” Det skall bli kul att se vad vi kan göra tillsammans.