Stefan Palm
Cyklist, samhälls-entreprenör. Liksom grundare och VD för Lager 157. Detta är min blogg. Välkommen.
Ibland undrar man var den kommer ifrån. Kreativiteten. Hos en del finns den kan tyckas ständigt närvarande. Hos andra mer sällan. Men är det inte så att kreativiteten alltid föregås av en ansträngning. En fas där inget händer. Det är tomt. Men så när man nästan ger upp, släpper taget, så finns den där. Kreativiteten. Spänning. Avslappning. Liv. Som hjärtats slag.
Fick nya Outside i brevlådan för ett par dagar sedan. Läste bla om Clay Marzo. Att han är en av världens mest talangfulla surfare är inte det enda som gör honom speciell. Han är dessutom diagnostiserad innehavare av ”Aspergers syndrom”, en form av autism. När man läser hans historia så slår det en hur mycket det egentligen krävs för att nå sina mål. Det är ingen promenad i parken. Inte för någon. Aldrig. Det krävs engagemang och energi. Det krävs vilja att jobba lite hårdare. Det krävs ödmjukhet att se sina kollegors kvalitéer. Det gäller oavsett vad det handlar om. Det kan vara surfing eller om att bygga en helt ny typ av energifylld butiksverksamhet. Eller det kan handla om att växa som människa. Oavsett vad, så krävs ett engagemang som går utanför ”standard”. Alla som försöker bryta igenom sina mentala barriärer är värda beundran. En av dem är Clay Marzo.
Hittade en serie nya låtar, i specialversion, av Markus Krunegård på PSL (Per Sinding-Larsen) bloggen. Små godbitar, och jag kunde inte låta bli att dela med mig av ”fyndet”. Lyssna och njut.
I veckan var jag i Stockholm och landade efter diverse omständigheter, lite oplanerat, på Glada Hudik teaterns uppsättning av ”Elvis” på Cirkus. En fantastiskt avväpnande och charmerande föreställning där ”normalstörda” och utvecklingsstörda spelar tillsammans. Att se dem spela och framförallt att höra var och ens historia stämmer verkligen till eftertanke. De flesta för att inte säga alla kommer ifrån en uppväxt där utsatthet och mobbing snarare är regel än undantag. Jag vet inte om de kallar det revansch eller bara glädje, men i fredags så stog de iaf där på scenen i ett fullsatt och jublande Cirkus, och spred både lycka och livsvisdom omkring sig. De visar var och en att det finns möjligheter även när oddsen ser dåliga ut. Så här ett par dagar efteråt så har jag förstått att ”alla” redan kände till ”Glada Hudik Teatern”. Men har det gått er förbi så som det gjorde mig så kolla gärna in deras hemsida.
Var nere i Göteborg en sväng igår. Inte mycket nytt att skriva om när det gäller nydanande detaljhandel, men desto mer kul när på ”mötessidan”. Träffade Gunnar som har Stuk, min gamle partner på POUR, Robert Berggren, Göteborgs secondhand kung David och inte minst ”Inge på Solo”. Han har jobbat i butiken sedan 1982 (!), 27 år… Jag stod en stund och snackade med honom. Hela tiden som han pratade med mig jobbade han med att med en konstnärs känsla vika iordning ett bord. Han vek det så där optimalt snyggt, lite ”skrynklig skjorta snyggt” som hela han är för övrigt . Hela tiden var han 100% igt uppmärksam om dom som kom in genom butiken. Ett vänligt hej, några korta sekunders total uppmärksamhet, alla fick sitt. När jag hade stått där en stund och var på väg att gå så tog han betalt av en riktigt ung kille som skulle köpa en stickad tröja…men kortet hade ingen täckning… Sättet Inge löste det på var mycket finstämt och snyggt. Jag lovar att killen kom tillbaka idag… Innan jag gick sa jag till Inge -”du borde verkligen skriva en bok om att jobba i butik, att möta kunder, och berätta om vad som är hemligheten”. -”Hemligheten?” sa Inge, -”det finns ingen hemlighet. Jag är bara väldigt intresserad av att verkligen träffa människor och att skicka med dem något lite oväntat hem. Det är i det lite oväntade dynamiken och spänningen finns, det ger mig energi varje dag”
PS. Citaten är fritt ur minnet DS.
Få inbjudningar till våra evenemang och kundkvällar, diskutera, hissa eller dissa och håll dig ständigt uppdaterad.
