Vi använder oss av cookies. Accepterar du?

MED RÖTTER I DENIM


När Bill Haley och Jerry Lee Lewis startar den våg av musik som skall bli grunden för ungdomars musikupplevelse under hela den andra halvan av 1900-talet så gör man det iförda mörka byxor, välstrukna skjortor och kavajer. Trots det så uppfattar vuxengenerationen den nya musik- och dansstilen som stötande och alltför fylld med sexuella anspelningar.


Inom kort blir Elvis Presley den stora stjärnan och får ibland epitetet, ”White negro” på grund av sitt sätt att uppträda och framföra den nya musikstilen som har sina

rötter i de svartas blues. De gamla musikaliska idealen representerade av Jazzen

får tillsammans med den konservativa klädstilen ganska omgående kapitulera. Rock´n Roll har skapats och erövrat världen.


Parallellt med den nya musikens framväxande händer det saker på vita duken.

James Dean och Marlon Brando kommer fram som den nya tidens stjärnor.

Med en ny attityd tar de filmen in i en ny era och skapar steg för steg ett helt

nytt stilideal. Ungdomarnas behov att uttrycka sig accelererar när de upplever att möjligheten finns. Bort med de konservativa idealen. De gamla arbetarkläderna blir ett sätt att revoltera när vuxenvärlden kräver att du skall klä dig i kostym.


Bilar och motorcyklar blir tillsammans med musiken och kläderna ett ställningstagande för frihet.


En tid av möjligheter, en tid utan begränsningar. En ny tid. ”The future´s so bright You gotta wear shades”. Jeansen, t-shirten och mc-jackan blir ikoner ”alla” längtar efter. Jeansmodet och musiken blir slutligen den ultimata livsstilen för den unga rebelliska generationen.


Under andra halvan av sextiotalet tar jeansmodet nästa steg. De amerikanska krigen är en av grunderna för att det politiska intresset växer och kläderna blir än viktigare som symboler för var man står och vad man tror på. De unga tar ägarskap över uniformerna genom att måla peacetecken på arméjackorna och army-modet har ympats in i jeansmodets uttryck.


Under det politiska 70-talet övergår hippieeran och frihetsbudskapet i en mörkare syn på världen driven av arbetslöshet och utanförskap i arbetarkvarterens Storbritannien. Punkuttrycket drivet av Vivianne Westwood och Malcolm Maclaren blir både mode och musik, ideal för en helt ny generation ungdomar.


Ett par år in i 80-talet är det dags för nästa kapitel. Levi´s skapar ett nostalgiskt jeansmode som tittar 30 år tillbaka i tiden och låter den gamla rockmusiken bli soundtrack. Revolten avtar i de breda lagren. Revolten i den mån den finns ligger i avståndstagandet från det politiska, till förmån för det kommersiella. Levi´s, Coke and the American dream. Yuppieeran blommar några år.


Kurt Cobain blir sedan 90-talets jeansbärare. En mörkare syn på världen präglar åter de unga när västvärlden efter några febriga år nu upplever sin kanske första egentliga ekonomiska kris under efterkrigstiden. Arbetslösheten sprider sig och de unga drabbas. England. USA. De stora ekonomierna tar mest stryk. Industrialismen är inne på sin sista vers. Många städer skall tömmas. Många fabriker skall jämnas med marken. Många familjer skall gå på knäna. Kurt Cobain blir i sina jeans, sin flanellskjorta och sin noppiga tröja den nya ikon världen så väl behöver för att kanalisera sin frustration och sin ångest. Med albumet ”Nevermind” och sina ställningstaganden bland annat för de homosexuellas rättigheter blev han (mot sin vilja) talesperson för en hel generation.


Jeansen har burits av förhoppningsfulla lycksökare, som dog skitiga, i sin jakt på guld.


I denim har det revolterats mot föråldrade kvinnoideal.


För den sexuella frigörelsen.


Det har demonstrerats för freden och mot Vietnamkriget.


De har burits och rivits sönder av ungdomar födda in i en tid som inte förstår dom.


Det är kläder som tagit oss igenom depression och ångest.


De är symboler för friheten.


Inget mode är så starkt.


Inget mode är så politiskt.

GÅ MED I VÅR KUNDKLUBB SÅ MISSAR DU INGET.

Bli medlem

FÖLJ OSS!